European Karate Cup 3-5 december 2021

European Cup i shinkyokushin var en lite udda tävling på flera sätt. Tävlingen hade ett speciellt syfte, nämligen att ta ut de återstående deltagarna till World Cup i shinkyokushin nästa år. Det innebar att de som redan var uttagna int fick delta och många nya namn dök upp för att ta chansen.

Covid19 situationen i Litauen där tävlingen hölls var ansträngd. Bland annat krävdes det ett PCR test vid inresan till landet. Dessutom togs ytterligare en test innan registreringen kunde påbörjas. Men allt flöt på bra och inga komplikationer uppstod.

Tävlingslördagen bjöd på individuell kata och teamkata på förmiddagen. Kumitens kvalificeringsmatcher hölls på eftermiddagen och kumitens semifinaler, samt finaler avgjordes på söndagen. Arenan var placerad en bra bit utanför Kaunas och det var ingen officiell publik på plats.

Det var ovanligt att många av de stora namnen saknades, samt att deltagarantalet var relativt lågt. Flera länder presenterade en betydligt mindre trupp än vad vi är vana vid, och i någon viktklass fick någon deltagare t.o.m. starta i semifinal.

Något annat som var ovanligt var att EFKO tävlingen "öppen viktklass" hölls efter European Cup. Direkt efter finalerna och prisutdelningen var det en halvtimmes paus, därefter startade nästa tävling. Flera av deltagarna som nyss hämtat sin pokal från Europen Cup, fick ännu en gång värma upp och göra sig redo för att tävla.

Precis som EM i shinkyokushin i Rumänien (U20, U18 och U16) tidigare i höst, så upplevdes det vara ovanligt många knockar redan under de första matcherna. Det är svårt att veta vad det beror på och faktorerna är säkert flera. Dock var nivån på deltagarna hög, även bland de unga och nya som deltog.

Litauen som var värdlandet dominerade vad det gäller både antalet deltagare och medaljer. Georgien representerade sig ovanligt bra, och Tyskland var en bubblare med flera intressanta fighters.

Sverige deltog med tre deltagare, och kom hem med två medaljer. Det var damerna som stod för framgångarna den här gången.

Sanne Larssons första match mot litauiska Ieva Budryte blev på kort distans och något grötig. Sanne lyckades komma igenom med några starka lowkicks som blev avgörande och till hennes fördel när domslutet skulle göras.

Andra matchen mot Reka Kerekes från Ungern blev avståndet bättre och samma teknik gav poäng och matchvinst. Sanne var klar för semifinal nästa dag.

I semifinalen möte Sanne Aneta Meskauskiene från Litauen som är välmeriterad och erfaren. Sanne satsade på att vara rörlig och att sparka lowkicks som fungerat bra dittills. Men Aneta visade ingen skada, trots bra träffar och när hon ökade tempot i matchens slutskede tyckte domarna att det räckte för att ge henne vinsten. Förlust för Sanne, men en välförtjänt bronsplats.

Mirjam Björklund fick en lyckosam lottning som gav henne WO i första omgången.

I kvartsfinalen mötte hon ukrainskan Anna Sas. Mirjam startade offensivt och Anna backade. Anna hade som taktik att backa och överraska med en offerspark. Försöken misslyckades dock, Mirjams starka slag och sparkar gav henne en vinst, och således en plats till semifinal.

I semifinalen mötte hon Solmaz Zeynalli från Azebaijan. De möttes för 1 år sedan i en match som MIrjam förlorade. Taktiken denna gång var att hålla ett kort avstånd och att försöka pressa med slag och armbågar. Det såg ut som taktiken skulle fungera då Mirjam fick press på Solmaz. Men ett olyckligt armbågsslag träffade Solmaz på halsen och skakade om henne såpass att hon fick bryta matchen. Det ledde till att Mirjam diskvalificerades och fick nöja sig med en bronsplacering.

Robert Strandberg var med för första gången på europanivå, men fick aldrig chansen att visa vad han gick för. Matchen mot Mindia Mgeladze från Georgien tog slut innan den hade börjat. Mindia tog initiativet direkt och pressade Robert med slag, som gav honom en wasari. När matchen fortsatte satte han press på samma ställe, och överraskade Robert med en ushiro mawashi, som också gav poäng och avslutade matchen.