Rapport från Franska Öppna

France Open firar 10 år jubileum i 2018. Tävlingen har ändrat karaktär genom åren, men den engagerade publiken har alltid varit en del av tävlingen. Åskådarna är inte så många till antalet, men det känslomässiga deltagandet är stort, speciellt när de är franska deltagare uppe på mattan.

Tävlingen har en novice-klass och en +35 års klass, förutom den vanliga seniorklassen. Deltagarantalet är varierande från år till år och flera olika organisationer deltar. Polen deltog imponerande denna gång, men även Sverige gjorde bra ifrån sig. Fem deltagare från Swedish team åkte hem med lika många medaljer.

Ali Hayder skulle möta Salvatore Pace från Belgien, men den matchen blev inte av, då belgaren inte dök upp. Istället blev första motståndaren David Fabek från Kroatien. Matchen inleddes olyckligt med att Ali träffade David i ansiktet. Som tur var nöjde domarna sig med en varning (genten) och Ali fick fortsätta matchen En chans som han tog väl vara på. Han tar omedelbart initiativet och sätter press på David. Innan ronden är över har två wasari och matchvinst.

I semifinal möter Ali schweizaren som stoppade honom i U22. Juan Ciavola hade i tidigare matcher visat sin strategi var att vända matchen sista halvminuten med sin luriga jodan mawashi. Men Ali gav honom inte chansen. Han låg på och pressade i högt tempo från början till slutet. Trots det lyckad schweizaren träffa men en jodanspark i slutsekunderna. Men lyckligtvis utan resultat och Ali är den som vinner matchen på domslut.

Finalen går mot bulgaren Lachezar Dimitrov. Han hade imponerat under turneringen och knockat sina motståndare med hårda slag. Matchen blev också tuff, Ali får dock ett litet övertag med sina lowkicks. Matchen är stundtals rörig och Ali får varning. En något tveksamt slag mot benet ger wasari. Dom slutet ger Ali extra medvind och i slutet av ronden har han övertaget. Ali vinner matchen och tar guldet i sin klass.

Damernas -65 kg klass hade bara 4 deltagare varav tre representerade Sverige. P.g.a. det låga antalet så fick alla tjejerna möta varandra.Dina Kljajic och Mette-Marie Nielsen möttes i första matchen. Tjejerna byter slag och lowkicks och matchen var jämn. Dina träffar bra med insida lowkick och var något mer drivande i första ronden och får en flagga. I förlängningen tar Dina över lite mer och vinner slutligen matchen med domarsiffrorna 3-1.

Sanne Larsson mötte Aiste Tatarunaite från Litauen. Sanne sökte kort avstånd och fick press på Aiste. Matchen såg ut att gå till Sannes favör, men i slutsekunderna svarade Aiste och lyckades sätta en jodan-spark som fick Sanne att stanna upp en stund vilket var tillräckligt för att tre domare tyckte att Aiste skulle ha poäng.

Dina och Sanne gör också en jämn match mot varandra. Bägge söker kort distans och fightas likadant och lika bra. Det byts slag och knän och matchen är stundtals lite grötig. Sanne är dock den varierar sig mest och i förlängningen vinner hon med domarröstera 4-0.

Mette-Marie mötte Aiste i sin andra match. Mette höll sig på distans för att bryta in när Aiste försökte sparka. Fokuset låg på att tajma in slag mot sidan, under revbenen. Det resulterade i att Aiste fick backa. Vinst till Mette med domarrösterna 5-0.

Dina mot Aiste Tatarunaite från Litauen. Matchen startar försiktigt trevande, Dina avvaktar Aistes luriga sparkar och försöker kontra med slag. Men successivt tar Dina mer och mer initiativ och pressar stundtals Aiste. Men i slutet av första ronden är hon inte uppmärksam och Aiste får in en jodan mawashi som ger poäng och senare matchvinst. Dina slutar på 3:e plats

Sanne och Mette-Marie möts i sista matchen. Sanne har en annan fightingstil än sina tidigare matcher. Hon tog ut avståndet och varierar med sina tekniker. Det är Sanne som är mest offensiv. Hon jagar insidan på Mettes ben. Mette svarar med hårda slag. Det som avgör matchen är dock en serie med slag och knän som får Mette att sluta fightas tillräckligt länge för att domarna ska kunna ge Sanne poäng, som leder till matchvinst. Sanne slutar på en silverplats och Mette-Marie tar brons.

Även i herrarnas tungvikt var det relativt få deltagare. Det skulle vara fem totalt, men en var felregistrerad så de återstående fyra fick alla fick möta alla, på samma sätt som tjejerna.

Simon Pålsson fick polske Mateusz Kaptur i första matchen och den startade i Kapturs favör. Starka tekniker och hårda lowkick skakade om Simon. Men i slutet av ronden började Simon komma in i matchen igen och i förlängningen var Kaptur trött och Simon dominerade. Det var en skön vinst, men inte billigt och den skulle få konsekvenser. Simons ben blev illa sargat och Kaptur drog sig ur tävlingen vilket gjorde att alla andra i gruppen fick en gratisseger och slapp att möta en av de bättre.

I nästa match möter Simon Ousmane Sylla från Frankrike. Ousmane var fullt medveten om Simons svaga punkt och jagar Simons ben direkt från start. Simon fightas defensivt och försöker blockera och flytta sig, Det går ett tag, men till slut får Ousmane träff och Simon måste vika sig. Med en wasari emot sig och inget att förlora attackerar Simon med allt han har och det är så nära att det lyckas ta tillbaka matchen. Han pressar Ousmane men tiden tar slut och det blir förlust till slut.

Det är en trasig Simon som möter Lukas Ambauen från Schweiz. Motståndaren försöker upprepa föregående match och inledningsvis får Simon fullt upp med att försvara sitt ben. Men ganska snart kommer tröttheten hos Lukas och matchen vänder till Simons fördel, som sätter den ena tekniken efter den andra. En jodan mawashi skärrar motståndaren tillräckligt för poäng och strax efter sitter en chudan mawashi som blir avgörande för matchen.Vinst till Simon som tar silvret i tungvikten.